visar: arkiv för november 2012

onsdag 21 november

Vägskäl för Japan och Kina


I en stor artikel i International Herald Tribune idag den 21 november skriver Japans utrikesminister Koichiro Genda att Japan och Kina nu står vid ett viktigt vägskäl.

Orsaken är de små och till synes oviktiga öar långt söder om de japanska huvudöarna som av Japan kallas Senkaku och av Kina Diaoyu. Som med så många andra obetydliga kobbar i världshaven finns det möjligen olja och gas i deras omgivningar. Men frågan gäller minst lika mycket prestige.

Konflikten har inte bara inneburit hård ordväxling mellan Japan och Kina. Japansk och kinesisk marin har närmat sig öarna, japanska demonstranter har gått i land och ett kinesiskt fiskefartyg som ansågs befinna sig för nära prejades av japansk kustbevakning.

För japansk del har konflikten också inneburit stora förluster för japanska företag i Kina, som har bojkottats. En klädfirma som vanligtvis har stora framgångar där, Uniglo, började till och med förpacka sina varor i påsar utan logo för att inte reta upp presumtiva kunder.

Utrikesminister Genda vänder sig i artikeln till Kinas nya ledning men lyfter fram ett citat av Hu Jintao från kommunistpartiets just avslutade nationalkongress där denne talar om att Kinas rättigheter till havs ”resolut” ska försvaras. Både USA och Japan har uttalat farhågor för Kinas mål att stärka sin närvaro utanför landgränserna. Flera andra länder, främst Filippinerna och Vietnam, är också oroliga.

President Barack Obamas pågående resa i Sydostasien är till för att visa att USA inte tänker låta Kina oemotsagt utöka sitt inflytande i området. Politiken, initierad av utrikesminister Hillary Clinton, kallas Den asiatiska svängtappen (Pivot to Asia) och betecknar att Asien nu ska få mer uppmärksamhet från USA:s sida. Japan och USA håller också på att förhandla om att ytterligare stärka sin försvarspakt.

Relationerna mellan Japan och Kina, Östasiens giganter, är i en dimension för sig. Det är därför oroande när Japans utrikesminister i sin artikel bland annat blankt avvisar förslaget att Japan skulle gå till Internationella domstolen för att få äganderätten till Senkaku avgjord. Han avfärdar det hela med att det är Kina som bör göra det eftersom det är Kina som ”försöker utmana status quo”. Han tillägger:

”Vi kan inte göra några eftergifter vad gäller överhöghet.”

En sådan inställning lovar inte gott för någon lösning.

Å andra sidan bör man nog hålla i tankarna att Japan står inför parlamentsval den 16 december och att den regering som Genda sitter i med största säkerhet kommer att falla.

Utmanare till hans parti DJP är LDP, som har suttit vid makten nästan hela efterkrigstiden med bara kortare pauser. Dess ledare är tidigare premiärministern Shinzo Abe, som kallas hök och som senast i oktober besökte Yasukunitemplet vilket alltid upprör kineserna som fick lida oerhört av japansk krigföring på 1900-talet. Dessutom har nya småpartier tillkommit, bland dem ett som nyligen bildades av Tokyos guvernör Shintaro Ishihara, supernationalist. Han var den som spetsade till situationen kring Senkaku genom att försöka köpa öarna från den private ägaren och därmed indirekt tvingade regeringen att ta över dem. Det retade upp kineserna ytterligare.

Det kan alltså kännas nödvändigt för premiärminister Yoshihiko Nodas utrikesminister att låta bestämd vad gäller Senkaku. Frågan är om japaner i allmänhet imponeras. Det är inte öar utan ekonomi och kärnkraft som oroar väljarna mest. 

21.11.12

Permalänk

måndag 5 november

Slut på kizuna - vart tog hjälpen vägen?

Kizuna, samhörighet, var ordet Japans regering betonade när trippelkatastrofen med jordbävningen, tsunamin och kärnkraftsolyckan i Fukushima ödelade en så stor del av nordöstra Japan. Många var löftena om hjälp för att återuppbygga de raserade städerna, samhällena och byarna.

Nu, ett och ett halvt år senare, kan man använda uttrycket jag en gång hörde i ett förbigånget katastrofområde på Filippinerna:

                ”Det var bara ett löfte.”

Oberoende revisorer konstaterar att en fjärdedel av det utlovade statliga medlen har gått till helt orelaterade projekt, i helt andra delar av Japan. Hälften av pengarna har inte ens fördelats än. Nästan alla de 340 000 människor som evakuerades vet fortfarande inte om de kan återvända hem. På enskilda orter är dessutom oenigheten stor om hur man ska ta sig an återuppbyggnadsarbetet. Bråten och ruinerna står fortfarande kvar på många platser.

                Bland de projekt som fått pengar men som svårligen kan vara till glädje för de drabbade är Tokyo Sky Tree, världens högsta fristående radiomast som man också kan gå upp i. Samma gäller vägar på Okinawa, som ligger så fjärran från katastrofområdet Tohoku som man bara kan komma.  Listan kunde göras lång, där ingår också till exempel utbildning av stridspiloter.

                Regeringen försvarar sig med att de projekten i det långa loppet ger effekter som också kommer att hjälpa Tohoku. Det är svårt att fatta. I en parlamentsdebatt förra veckan ställdes premiärminister Yoshihiko Noda till svars. Men ännu argare och mera uppgivna än parlamentsledamöterna är de drabbade.

– Jag kan sammanfatta vad som saknas: snabbhet och flexibilitet, sade Takashi Kubota till nyhetsbyrån AP. Han är borgmästare i Rikuzentaka, där 3 800 av 9 000 hem är ödelagda.

                Det kan tyckas svårt att förklara hur regering och myndigheter kan strunta i löften till alla dem som fortfarande är så utsatta. Det påminner om historisk underlåtenhet sedan hundratals år gentemot just Tohoku. Under 1800-talets stora hungerkatastrofer drog människoflockar i desperation till Edo (Tokyo) för att få hjälp. Och när shoguns välde upphörde 1868 stod de sista striderna inte långt från Fukushima, i Aizu-Wakamatsu. De besegrade samurajerna förvisades och tillsammans med kvinnor och barn fick de gå till fots i snön ännu längre norrut.

Återigen verkar nu regeringen i Tokyo visa sig kallsinnig mot katastrofdrabbade däruppe.

Förklaringen ligger delvis i att japanska politiker traditionellt inte tänker nationellt utan lokalt. De har en mycket aktiv supporterklubb i sitt hemdistrikt att ta hänsyn till. I många distrikt går parlamentsplatsen i Tokyo i arv från far till son eller dotter som ibland blir ett slags gudfader för sina väljare. De ska inte bara se till att ro hem så mycket stöd som möjligt till sin trakt utan också delta i väljarnas personliga liv, till exempel närvara vid bröllop och begravningar.

Dessutom är relationerna mellan politiker och olika branscher, till exempel byggnadsbranschen, i många fall osunda.

Ytterligare en faktor är att statliga verk ofta leds av f.d. politiker.

Under sådana omständigheter är det inte självklart att alla gör sitt yttersta för att hjälpa människor i andra delar av landet. Kizuna är ett vackert ord men det omfattar inte alla japaner hela tiden. 

 

  

Permalänk

 
stäng