visar: arkiv för december 2012

fredag 14 december

Japans parlamentsval: Rundgång

 

 

På söndag den 16 december går Japan till parlamentsval. Vid första anblick kunde man tro att det blir riktigt spännande. På den konservativa fronten, den som kommer att vinna, finns det plötsligt en hel rad nya partier. Ingen diskuterar ju på allvar vad socialdemokraterna eller kommunisterna gör och det buddistiska Komeito blir på sin höjd stödparti. Nej, istället är det grupperingar med pigga namn som Japans framtid, Japans skattesänkningsparti, Soluppgångspartiet, Återupprättandepartiet, Folkets liv först och Grön vind som försöker värva röster.

Trots det väntas gamla regeringspartiet Liberaldemokraterna (LDP), som satt vid makten nästan oavbrutet i över femtio år, vinna. Förlorare blir då det nuvarande regeringspartiet Demokratiska partiet (DPJ). Men hela femtio procent av de tillfrågade i en undersökning som tidningen Asahi Shimbun gjort denna vecka säger att de inte har bestämt sig än för vem de ska rösta på.

Man avundas dem inte. Japansk partipolitik grundar sig på rundgång. Skärskådar man parlamentarikerna och deras partier ser man lätt att det sällan är frågan om nya ansikten, nya tankar eller nya lösningar. I slutändan liknar detta val – och säkert också resultaten – många tidigare val. Rundgång är ordet.

De nya partierna tål inte granskning, i alla fall inte vad gäller nydanande politik. Eller politiker.

Ta till exempel Återupprättandepartiet och dess ledare, Osakas (relativt) unge och okonventionelle guvernör Toru Hashimoto. Bara för någon månad sedan blev han hyllad som en frisk fläkt, och det gjorde inte ens något att hans far var yakuza, maffia. Hashimoto uttalade sig bland annat starkt mot kärnkraft.

Men så började den politiske superhöken Shintaro Ishihara locka. Ishihara avgick nyligen som Tokyos guvernör för att kunna starta Soluppgångspartiet. Det var han som hotade köpa Senkakuöarna, av kineser kallade Diaoyu, vilket fick japanska staten att gripa in och göra just det. Följden blev förvärrad konflikt med Kina. Ishihara föreslog listigt nog Hashimoto en sammanslagning av deras två partier och det dröjde inte lång stund innan Hashimoto kompromissat inför möjligheten att växa. Priset att lägga kärnkraftsmotståndet åt sidan betalade han omedelbart.

Ishihara är gammal LDP-man. Det är också Ichiro Ozawa, påläggskalv till den på 70-talet allsmäktige Kakuei Tanaka. Sedan dess har Ozawa kryssat mellan partifraktionerna och grundat eget samtidigt som han stått åtalad för skumma partistödstransaktioner. I höst bestämde sig åklagarna för att inte överklaga en frikännande dom. Ozawa, som en gång bröt sig ut ur LDP och var med och grundade DPJ, vars ledare han blev, bröt sig ut på nytt och grundade Folkets liv först-partiet tillsammans med andra utbrytare ut DPJ (många f.d. LDP).

Men nyligen dök en annan guvernör upp, nu en kvinna, Yukiko Kada, och presenterade Framtidspartiet.  Till dess framtid hör avskaffande av allt kärnkraft inom tio år. Hon blev givetvis utbuad av många för den optimistiska planen. Men det dröjde inte många veckor innan Ozawa, som ständigt ser sig om efter nya möjligheter, hade upplöst sitt eget part och slagit sig samman med henne medan han blygsamt viftat bort alla misstankar om att hon skulle bli kuttersmycke och han skuggshogun (efter känt mönster av hans mentor Kakuei Tanaka).

Det ser alltså ut som om allt blir som vanligt vad gäller ansiktena i parlamentet. Vad gäller det man skulle kunna tro är valets största fråga, kärnkraften, hade nuvarande regeringspartiet DJP, som ju gravt misskött frågan i praktiken, ändå lovat att avveckla den till 2030. Sedan la man in en brasklapp om att under tiden starta upp en del avstängda reaktorer igen. LDP, som nu väntas vinna, är helt för kärnkraft. Vad småpartierna tycker får nog ingen betydelse. Det verkar inte heller som om ihärdiga demonstrationer eller ständiga rapporter om det osäkra läget i Fukushima, vare sig för de raserade reaktorerna eller för alla dem som tvingats flytta, kommer att påverkar valet.

Om man ska tro tidningen Asahis opinionsmätning är det ändå bara 15 % av de tillfrågade som tycker kärnkraften är en viktig valfråga. 61 % svarar istället ekonomin. Utan att något parti därför ser ut att ha någon lösning på det tjugoåriga problemet. 

Under LDP:s utdragna regeringsinnehav på -70- och -80-talen inföll ju Japans ekonomiska storhetstid då man talade om Japan som världens draglok och Kina var ett kommunistiskt uland. Kanske är det av ren nostalgi man lägger sin röst på de gamla kända ansiktena - och släkterna. Shinzo Abe infödd i vad man kan kalla LDP-adel, väntas bli premiärminister. Ju större förändringar desto mer är allt detsamma, som det heter.

Permalänk

 
stäng