visar: arkiv för januari 2013

söndag 13 januari

Japans kvinnor tackar Beate Sirota Gordon

 

                Valet av Shinzo Abe till Japans nya premiärminister har bland annat lett till en återupplivad diskussion om den ständigt omdebatterade grundlagen. Den skrevs av amerikanerna under ockupationen när Japan hade förlorat andra världskriget och godtogs genom folkomröstning. Den trädde i kraft 1947.

                Avsikten var att förvandla Japan till en demokrati efter åren av militärvälde. I en fullständigt unik paragraf, nummer 9, avsäger sig Japan rätten att ha offensiva styrkor. Men just denna paragraf anser framför allt högersinnade är förnedrande. Sedan många år förespråkar de en omskrivning. De talar om att förvandla Japan till en ”normal” nation.

                I och för sig har Japan ett mycket starkt försvar, som dessutom förstärks av 50 000 amerikanska soldater och säkerhetsavtal med USA. Till yttermera visso sänder man numera soldater utomlands, bland annat till Afghanistan, även om de inte får använda vapen. Men med Abe i ledningen är det troligt att frågan om skriva om eller avskaffa paragraf 9 kommer att bli ännu mer aktuell.

                Det finns emellertid en annan sida av konstitutionen som åtminstone hälften av befolkningen är ytterst nöjd med. Och det har de en ung amerikanska att tacka för. När Beate Sirota Gordon nyligen gick bort, uppmärksammades både hon och hennes arbete.

                När GHQ, det amerikanska ockupationshögkvarteret, skulle skriva ihop en författning för Japan var det inte precis några jurister som sattes i arbete. Liksom med mycket annat på GHQ jobbade man med vad man hade, ofta oerfarna unga soldater.

                Beate Sirota Gordon var judinna från Österrike. Hennes far hade på 1930-talet fått ett uppdrag som musikprofessor i Tokyo, och hon växte upp där, gick i skola och lärde sig flytande japanska. Sedan for hon till USA för att fortsätta studera. Föräldrarna stannade i Japan, kriget bröt ut och ingen kontakt var länge möjlig. Efter kriget skyndade hon sig att försöka komma tillbaka för att leta reda på dem. Hon lyckades få en kontorsplats på GHQ.

                När så den japanska författningen snabbt skulle bli färdig, fick hon, kontorsflickan, liksom i förbigående uppdraget att skriva ihop något om kvinnors rättigheter. Företagsam som hon var tog hon sig runt till alla bibliotek i det utbombade Tokyo där man kunde tänka sig att det fanns kopior av andra länders grundlagar. Sedan författade hon på egen hand paragrafen som ger japanska kvinnor samma rättigheter som män. Redan i december 1945 fick de rösträtt för att kunna uttrycka sin åsikt om den nya grundlagen.

                Vid en konferens i Tokyo för något år sedan framhölls det att Beate Sirotas formuleringar i den japanska författningen borde vara förebild för många andra länder, så omfattande rättigheter ger de kvinnorna.

                För japanska kvinnor blev Beate Sirotas formuleringar först nästan en chock. Hiratsuka Raicho grundade 1912 den berömda kvinnotidskriften Seito och hade redan på 1920-talet resultatlöst slitit ut sig med en lång kampanj för rösträtt, sa efteråt:

”Plötsligt satt vi där med kvinnlig rösträtt … Vilket ödets ironi det var. Vi japanska kvinnor hade arbetat för att få kvinnlig rösträtt länge men vi hade misslyckats. Nu fick vi den rösträtt vi länge sökt av de allierade. En del av mig var nöjd med utgången men en annan del av mig kunde inte öppet glädjas. Tusen känslor trängdes i mitt sinne.”

Sedan är det en annan sak att kvinnornas ställning i Japan inte är något föredöme idag. Men de juridiska förutsättningarna i grundlagen finns i alla fall, tack var en ung och djärv utländsk kvinna.

 

Permalänk

 
stäng