visar: arkiv för mars 2013

fredag 22 mars

Abe:Frihandelspakt Japans sista chans

Japans nye premiärminister Shinzo Abe vill att Japan ska gå med i förhandlingarna om en stor frihandelspakt för länderna kring Stilla Havet.

”Om Japan är det enda land som fortsätter att navelskåda har vi ingen möjlighet att växa. Det här är vår sista chans. Om vi inte tar den, kommer Japan att lämnas utanför.”

Han har orsak att använda skrämmande argument. Motståndet mot TPP, Trans-Pacific Partnership, är kompakt i vissa grupper i Japan, inte minst bland bönder. De hör till de trognaste anhängarna av Abes parti, LDP.

Men Abe har bestämt sig. Han är beredd att stiga på vilka ömma tår som helst för att bli den som äntligen får igång Japans ekonomi igen. Den har stått stilla i mer än tjugo år men katastrofala följder, bland annat en enorm statsskuld och deflation.

Abe har redan börjat avliva en av de mest omhuldade heliga korna, rädslan för inflation. Samtidigt har han snuddat vid det mest förbjudna, att som politiker verka styra Japans bank. Den nye nationalbankschefen förefaller beredd att ansluta sig till Abes recept för nystart. Nikkei, börsen, har börjat gå upp.

Förhandlingar om TPP pågår redan mellan vissa Stillahavsstater. Det är en del av USA:s president Barack Obamas Asienpolitik, som kallas Den asiatiska svängtappen. Den går dels ut på att öka amerikansk handel med Asien, dels på att stärka amerikanskt intresse för och närvaro i Asien, naturligtvis som en motvikt till Kina.

För Japan, som redan har ett säkerhetsfördrag med USA och som i samband med bråket om Senkaku/Diaoyu-öarna får total uppbackning från sin amerikanska allierade, gäller TPP framför allt handel. Och det är just det som är så svårt.

Abe framhåller att frihandel skulle vara positivt för japansk export. Ekonomin lever ju på export.

Men givetvis måste Japan i ett frihandelsavtal också öppna upp sina gränser för import. Sedan årtionden har konflikter om detta varit legio, inte minst med USA. Amerikanerna brukar förlöjliga japanska motiveringar till varför det är så svårt. Det har gällt allt från biffkött, med förklaringen att japanska magar är annorlunda än amerikanska, till att import i allmänhet rent fysiskt begränsas av att amerikanska containrar inte får plats på de smalare japanska vägarna. Ett annat berömt fall gällde ”Toys R Us” som möttes av avsky, eftersom stormarknader för leksaker skulle betyda döden för den älskade leksakstanten i sin lilla butik nära barnens hem.

Allra störst motstånd har bönderna visat, tidvis med ständiga demonstrationer i regeringskvarteren i Tokyo. Fårade män och kvinnor böjda av strävsamma liv i risfälten har slagit vakt om sitt levebröd. Det finns inga stora jordbruk i Japan efter markreformen efter andra världskriget. I gengäld är speciellt risodling skyddat mot import genom en importskatt på 778 procent. Till 1980-talet var import av ris helt enkelt förbjuden. När den släpptes fri blev den ändå inte någon succé. Japanerna är ännu mer noga med sitt ris än vi med vår potatis och de älskade sorterna kan inte ersättas med något från Thailand eller Australien. Skörden är ju beroende av klimat, jordmån, vattenkvalitet och mycket annat som bara anses duga om det är japanskt. En del går så långt som till att säga att frågan gäller japansk levnadsstil: Ris är nära förbundet med både Japans historia, dess legender och japanernas uppfattning om sig själva.

Abe ser trots det till den större bilden. Sanningen är ju att TPP inte bara gäller friare handel utan också skulle tvinga fram strukturella reformer, till exempel av notoriskt byråkratiska regelverk. Ett känt exempel är medicin. Hur godkänd en medicin än blivit i något annat land måste den genomgå tidskrävande prövningar i Japan med motiveringen att japaner är annorlunda.

De som stöder tanken på TPP hoppas dessutom att ett japansk deltagande skulle göra Japan konkurrenskraftigt gentemot Sydkorea, den fattiga, outvecklade grannen som på ett par decennier gått om Japan på många områden. Också gentemot uppstickaren Kina skulle Japans ställning stärkas.

Men inte alla deltagare i förhandlingarna hittills är så glada över att Japan skulle komma med. De är rädda för att Japan med alla sina förbehåll ska sinka samtalen. Abe har ju försökt lugna hemmafronten med löftet att ”jag ska skydda det vi måste skydda och kräva det vi måste kräva.”

Det ser ut som en nästan olöslig ekvation men Abe verkar satsa på momentum – om han kan hålla farten i sina planer för omvandling av Japans ekonomi kanske till och med japanskt deltagande i TPP-förhandlingarna blir verklighet.

Och med den nationalism som hör till hans politiska program kan Stilla Havspakten kanske också säljas in till väljarna som viktigt för Japans ställning i världen:

-       Japan måste förbli i centrum av Asiens och Stilla Havets århundrade, säger Japans premiärminister.

© Monica Braw

Permalänk

 
stäng