visar: arkiv för juni 2013

lördag 8 juni

Japan tänker konkurrera med Kina i Afrika

 

Abenomics, kanske Abekonomi på svenska, har väckt stor uppståndelse bland världens ekonomer de senaste månaderna. Det är Japans premiärminister Shinzo Abes program för att äntligen försöka få igång Japans ekonomi efter tjugo års förlamning. Själv kallar han det ”Trepilsprogrammet” med hänvisning till gammal samurajvisdom om att en ensam pil kan knäckas men att tre sammantvinnade inte går av.

Abe tar itu med annat än ekonomin också. Den senaste nya fronten handlar om Afrika och går under namnet Abeinitiativet. Det tillkännagavs i samband med en stor konferens om Afrika i Yokohama den 1-3 juni. Tillsammans med FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, Världsbanken och andra organisationer, industriledare och NGO:s var 50 afrikanska ledare närvarande.

Mycket snabbt stod det klar att Japan visserligen genom ett flerdelat program vill stödja afrikanska staters utveckling. Men lika viktigt i storpolitiska termer är att konkurrera med Kinas frammarsch på kontinenten.

Ett tecken på hur långt det har gått framgår av vad en högt uppsatt person inom utrikesministeriet sa i en intervju med en japansk tidning:

”Vi kan inte tävla med Kina vad gäller pengar men vi ska försöka göra något som skiljer sig från det Kina gör genom att bidra med unikt, högkvalitativt stöd för till exempel utvecklingen av arbetskraft”.

Japan ser också noga på vad kineserna kan tänkas göra fel i Afrika. Det är bakgrunden till åtminstone två punkter i Abes program. I det ingår visserligen lån och uhjälp från stat, näringsliv och privata källor. Men extra publicitet fick det faktum att Japan tänker satsa på infrastruktur, hälsofrågor, jordbruk och mänskliga tillgångar med motiveringen att satsningen verkligen ska komma afrikaner till del. Kineserna kritiseras ju för att inte bara vara ute efter afrikanska naturresurser utan också för att exportera konsumtionsvaror som tar död på lokal verksamhet och för att till och med föra in kinesisk arbetskraft till sina verksamheter i Afrika. De uppfattas också på vissa håll som utsugare och kalas ibland nykolonialister. I augusti förra året dödade afrikaner en kinesisk chef efter gräl om löner och andra sammandrabbningar har ägt rum som visar att kineserna kan vara illa omtyckta.

Nu heter det i Abeinitiativet at Japan uttryckligen kommer att arbeta på att skapa 30 000 arbetsplatser under kommande fem år i Afrika och att bjuda in afrikaner att studera och arbeta i Japan.

Men bakom dessa planer finns naturligtvis samma strävan som är orsaken till att Kina satsar på Afrika: naturresurser, från diamanter till sällsynta metaller för högteknologiindustrin och olja. Japanska företag har inte varit helt främmande för att investera i Afrika tidigare, men när nu Abe lovar satsning på till exempel hamnen i Mombasa i Kenya och vägar, är det inte enbart för afrikanernas skull Hans initiativ går ut på att det privata japanska näringslivet ska stå för en betydande del av satsningen och företagen har varit ovilliga bland annat på grund av bristande infrastruktur.

Afrikanska ledare verkade ta emot Abeinitiativet med viss skepsis. Japanerna som har sådan känsla för hur viktigt det är med symboler fick höra att Abe personligen måste investera ”kvalitetstid” på Afrika.

”Ofta får vi höra av japanska representanter att premiärministern inte har tid att tillbringa tre dagar i Afrika. Det är ett mycket dåligt skäl. Jaså, ni vill ha afrikanska mineraler, diamanter och platina? Visa då att ni bryr er. Det gör ni genom att komma till Afrika. Kina är jämt på den afrikanska kontinenten. Japan är osynligt”, har Sydafrikas ambassadör i Tokyo Mohau Pheko sagt rent ut till japansk press.

Permalänk

 
stäng