visar: arkiv för augusti 2013

måndag 19 augusti

Anime och militarism

En ny anime av Miyazaki Hayao, Kaze tachinu (ungefär Det blåser upp) har väckt häftig debatt i Japan om japansk militarism under andra världskriget och hur man ser på krigföringen idag.

Samtidigt har rekordmånga flockats till biograferna för att se filmen. Den handlar om mannen som konstruerade Japans mest berömda stridsflygplan, Zero, Horikoshi Jiro. Det var litet och lätt och anses fortfarande i flygarkretsar som ett fantastiskt plan. Horikoshi drömde om flygplan sedan han var liten.

Zero användes i Japans krig mot Kina, USA och övriga allierade. För en bredare allmänhet är det berömt som kamikazepiloternas vapen när de självmordsstörtade på amerikanska krigsfartyg.

En del har kritiserat Miyazaki för att glorifiera Japans krig genom att göra en sådan film.

Andra understryker att filmen handlar om något Miyazaki många gånger tidigare berättat om: ett nästan sagolikt vackert Japan förr i tiden, i kontrast till det moderna Japan och förödelse som åstadkoms genom teknologisk utveckling.

En sekvens handlar också om den stora jordbävningen 1923, då över 100 000 människor omkom i Tokyo med omnejd.

Men framför allt handlar filmen om kontrasten mellan Horikoshi Jiros dröm om att flyga å ena sidan och hur flygplanet han byggde blev ett vapen för militarism och kapitalism å den andra.

”En vacker dröm som också blev en förbannelse”, sa Horikoshis medhjälpare, ingenjören Sone Yoshitoshi.

I en intervju med Asahi Shimbun sa Miyazaki själv:

”Jag och en generation japanska män som växte upp under en speciell tid (1930- -40-talet) har mycket sammansatta känslor om andra världskriget. Zero-planet symboliserar vårt kollektiva psyke. Japan drog ut i krig på grund av idiotisk arrogans, förorsakade problem i hela Östasien och till slut förödelse för sig självt… Men i hela denna förnedrande historia representerade Zero en av de få saker vi japaner kunde vara stolta över…”

Han fortsatte:

”De flesta fanatiska Zerofans i Japan idag har allvarliga mindervärdeskomplex vilket får dem att överkompensera genom att hänga på något de kan vara stolta över. Det sista jag vill är att sådana människor ska använda sig av Horikoshis extraordinära geni och det han åstadkom för att ge uttryck åt sin patriotism och sina mindervärdeskomplex. Genom att göra denna film hoppas jag att jag har lyckats ta tillbaka Horikoshi från dem.”

Permalänk

 
stäng