visar: arkiv för februari 2013

måndag 25 februari

Donald Richie, kännare av japansk film, avliden

Donald Richie, en av de främsta kännarna av japansk film, har avlidit, 88 år gammal. Han var en av flera amerikaner som kom till Japan i samband med den amerikanska ockupationen 1945-52, och som stannade kvar där och blev framstående specialister på japansk kultur. Donald Keene och Edward S. Seidensticker är två andra. Richie var 24 år när han placerades vid ockupationshögkvarteret som menig maskinskrivare. Han stannade kvar i Japan till sin död.

Under mer än 60 år hann han lära känna och ofta bli god vän med i stort sett alla japaner inom kulturlivet som har blivit  världsberömda, speciellt filmfolk som regissören Akira Kurosawa och skådespelaren Toshiro Mifune, som spelade huvudrollen i många av Kurosawas filmer alltifrån De sju samurajerna.

Richie skrev många böcker om film och fick många utmärkelser. Han skrev också mera allmänt om Japan samt djupt kända, snabba porträtt som i få ord fångade en människa. Om Mifune, som filmentusiaster uppfattade som urbilden av en samuraj, skrev Richie i ett sådant porträtt:

”Mifunes humor går ut på bagatellisering – av honom själv. Kanske lärde han sig på ett tidigt stadium att detta att inte ta sig själv så allvarligt, eller att förefalla att inte ta sig själv så allvarligt, var ett sätt att bli respekterad. När han talar om sig själv använder han sig av en resonabel, rättvis men reserverad ton som en del män gör när de talar om sina söner. Han sträcker ut handen och höjer ögonbrynen när han nämner sin karriär, sedan suckar han – som om det inte var fråga om hans egen. Det är charmerande – vilket han kanske upptäckte för länge sedan…

                Ändå ska man inte anse att det här är yta, någonting han medvetet använder sig av. Det jag som vi presenterar är inte mindre verkligt för att vi väljer att visa upp det; det är något som blir till vi. Mifune är en skådespelare, men vi är alla skådespelare på detta sätt. Och de kvaliteter han förkroppsligar – hårt arbete, noggrannhet, pålitlighet, nesshin (att vara seriös och göra sitt bästa) – är verkliga.”

                Donald Richies ord om Mifune kanske skulle kunna användas om honom själv. Läs mer av hans porträtt av japaner, kända och okända, i ”Geisha, Gangster, Neighbor, Nun. Scenes from Japanese Lives” (Kodansha International 1991). Den säger mer om Japan än många akademiska forskningsprojekt.

Permalänk

torsdag 14 februari

Valentine: giri, tomo och white

När min man kom hem från tandläkaren den 14 februari ett år med en chokladask blev jag onekligen lite misstänksam. Tandsköterskan var mycket söt.

Men han skyndade sig att försäkra mig att det var giri-choko och jag lugnade mig.

Valentines Day är stor business i Japan. Varuhusen har hela våningsplan ägnade enbart åt choklad denna dag. Det är inte ovanligt att en enda kvinna köper chokladaskar för sammanlagt tusen kronor på en gång.

Så många kärlekar? Inte nödvändigtvis. Min mans giri-choko (ungefär pliktchoklad) var av det slag som tandläkaren ansåg att han var skyldig sina patienter för att de var honom trogna. Utan baktanke om framtida hål, får man förmoda.

Det går också bra att ge choklad till andra än sin älskade. Vänner till exempel. Då förvandlas gåvan till tomo-choko, kompischoklad.

Män förväntas inte delta i Valentinefirandet annat än som mottagare. Men tro inte att de slipper undan. Den 14 mars infaller white choco-dagen: då är det deras tur att handla och ge. Följaktligen är det många män som är helt nöjda om de inte får alltför många askar den 14 februari. Det kan ju stå dem dyrt en månad senare.

Chokladindustrin, som uppfunnit hela karusellen, gottar sig naturligtvis. Den samlade intäkten för Valentinefirande beräknas enligt Japan Times till 11 miljarder dollar. Om tidningen nu har räknat rätt på de många förrädiska nollorna i den japanska valutan. 

Permalänk

 
stäng