visar: arkiv för juli 2013

fredag 26 juli

Stjärnsmällar i Tokyo

Den heta sommaren i Japan skulle vara outhärdlig om man inte hade annat än temperaturen att tänka på. Tack och lov finns det ett otal matsuri, festivaler. En av de mest fantastiska äger rum i morgon, lördag, i Tokyo. Det är fyrverkerierna över Sumida-floden.

1733 började man tillverka fyrverkerier i Ryogoku på andra sidan floden från det berömda Asakusatemplet. Då hette Tokyo Edo. På den tiden var Ryogoku var ett ställe för marknader, gycklare och skojare plus att sumobrottarna hade sin hemvist i templet Ekoin där. Sumobrottarnas nya stadion ligger för övrigt återigen i Ryogoku och feta men stolta  unga pojkar som antagits till något sumostall för träning strosar omkring vid innerstadsstationen där.

Av och till har fyrverkeritillverkningen fått inställas, bland annat på grund av andra världskriget. Nu kan man besökaRyogoku Hanabi Shiryokan (Ryogoku Fyrverkerimuseum). Men1978 samlade sig alla goda krafter till att återuppliva tokyosommarens stora begivenhet, fyrverkeriet över Sumida. I morgon kväll kommer båda sidorna av stränderna av den breda floden att vara packade med hundratusentals människor, många japaner i yukata, sommarens svala bomullskimono. Önskar jag var där!

Permalänk

tisdag 23 juli

Ål och vind mot hetta

Tokyo knäar under 30-gradig fuktig hetta. Det gör också andra delar av Japan. Men det är inget nytt. Därför har man genom århundradena funnit på sätt att stå ut. Det enklaste, åtminstone före luftkonditioneringens tid, var att öppna dörrar och fönster tvärs igenom huset, lägga sig ner på stråmattorna och göra ingenting.

Ett annat är att äta grillad sötvattensål på en bädd av ris, unagi don. Den 19 juli inföll höjdpunkten på årets ålätande, doyo ushi no hi, Oxdagen. Dessvärre blir ålarna färre och dyrare. Många hundraåriga ålrestauranger har fått stänga när priserna rakat i höjden.

Ett gratisnöje som visserligen inte mättar magen men väl sinnena är att lyssna till furin. Furin är en liten gjuten klocka med en lång pappersremsa fäst i kläppen. På den står det ofta Suzushii, Svalka. När den minsta bris rör vid remsan, klingar klockan med sitt spröda ljud. Den som är mottaglig för poesi kan då, utan att ha märkt av vinden, känna svalka.

Permalänk

lördag 20 juli

Val: kärnkraft ingen stor fråga

 

Parlamentsvalet i Japan i morgon, söndag, handlar mycket lite om kärnkraft. Det kan tyckas egendomligt. Det är över två år sedan kärnkraftskatastrofen i Fukushima och fortfarande är frågan brännande aktuell. Senast denna vecka kom det nya oroande rapporter om läget i de förstörda kärnkraftsreaktorerna. Det syntes rök men ingen vet varför. Man känner nämligen inte till hur situationen inne i anläggningen är.

Endast två reaktorer av 50 i hela landet är igång igen sedan alla stoppades i samband med olyckan. Kommer de andra att startas? Det vill premiärminister Abe och hans parti LDP, som väntas vinna valet till överhuset. Motiveringen är Japans ekonomi. Att förbättra den är Abes mål nummer 1.

I början av juli fick kraftbolagen börja ansöka om nystart. De måste då ha vidtagit extra säkerhetsåtgärder.

Men många är emot kärnkraften. Till dem hör Komeito, LDP:s stödparti i regeringen. Därför är frågan i praktiken alltför komplicerad för att de flesta politiker ska vilja tala om den i sina valtal.

Permalänk

fredag 19 juli

Val på söndag: Winner takes all

Premiärminister Shinzo Abes parti LDP väntas vinna valet till överhuset i parlamentet på söndag. I så fall har LDP tillsammans med stödpartiet Komeito en säkrad majoritet i båda husen och inget nyval behöver utlysas på tre år. Då kan också Abe driva igenom sin ekonomiska politik, Abenomics kallad, som väckt sådan internationell uppmärksamhet för ovanlig djärvhet.

Egendomligt nog väntas valdeltagandet bli lågt. Vanliga väljare är avvaktande till Abenomics. De långa åren med deflation och osäkerhet på arbetsmarknaden och ungdomsarbetslöshet har gjort dem mer misstänksamma mot politiker än någonsin.

Många har förlorat arbetet mitt i karriären. Förr undvek åtminstone storföretag att avskeda sina anställda, som såg arbetsgivaren som en trygg hamn med sjukförsäkringar och ordentliga avgångsvederlag. Nu råder nya villkor. Många blir hänvisade till bemanningsföretag eller deltidsarbete utan någon som helst trygghet. Ett nytt sätt att bli av med överflödig arbetskraft har också införts: i folkmun kallat exilrum. Oönskade, överflödiga medarbetare placeras i kontorshav där de får meningslösa uppgifter, som telefonförsäljning av osäljbara varor. Till slut ger de upp, som meningen var.

Om LDP vinner valet kan Abe och hans regering genomföra omvälvande program på många områden (kärnkraft, konstitutionen m.fl.). Något verkligt alternativ att rösta på som skulle kunna leda till en regering finns inte. Proteströsterna kommer förmodligen att hamna hos kommunistpartiet men inte leda till något. Sedan blir det Abes sak att leva upp till sin valslogan: Få Japan på rätt kurs igen.

Permalänk

söndag 14 juli

Övertid hinder för pappor

 

Jämställdheten i Japan ligger illa till och det är inte nödvändigtvis männens fel. En ny vitbok som handlar om de låga födelsesiffrorna visar att nästan tjugo procent av dem i trettioårsåldern arbetar mer än 60 timmar i veckan.

Då kan man kanske varken begära att de ska vara så pigga på samliv eller på att ta pappaledigt. Enligt samma rapport tillbringar fäder med barn under 6 år bara en timme om dagen med sina barn. Och då är av oförståelig anledning också ”hemarbete”, dvs. matlagning, disk och städning inräknat.

Bara 2,63% tog pappaledigt, jämfört med 87,8 procent av mammorna.

Bakom siffrorna döljer sig realiteter i levande livet. En är att man svårligen kan säga nej till att jobba övertid – det ses som ett svek mot arbetskamrater som stannar kvar efter ordinarie arbetstid.

En annan är att karriären förmodligen på de flesta arbetsplatser får ett brått slut om en man skulle begära pappaledigt. När en kvinna begär mammaledigt innebär det i allmänhet att hon får mycket sämre villkor, läs arbetsuppgifter, när hon kommer tillbaka. Enligt lag får hon komma tillbaka, men dagisfrågan är akut. I ett land med 127 miljoner invånare lovar nu regeringen att öka antalet dagisplatser – med 200 000 till 2015.

Ändå ser man numera massor med pappor som är ute med familjen på söndagarna, ja till och med som skjuter en barnvagn framför sig.

Barnvagnar är något ganska nytt i ett land där man traditionellt bär barnen på ryggen. Man får beundra de mammor som tar med sig barnvagnen i tunnelbanan och inomstadstågen i storstäderna. Det fordrar en speciell sorts mod att bli blängd på av alla dem som tycker det är hänsynslöst att trängas på det viset. Kanske är det mammagenen som gör det möjligt? Kanske kan japanska pappor med tiden också utveckla den?

Permalänk

torsdag 11 juli

Anspråkslöshet en dygd men...

Anspråkslöshet är en dygd i Japan även om det till en viss del ignorerades under de svindlande bubbelåren då allt verkade möjligt, också att Japan skulle bli världens Nr 1 i ekonomiska termer. På den tiden, 1980-talet, blev det också vanligt för uppkomlingar att visa upp sin rikedom, till exempel genom att köra omkring i vit Mercedes istället för en Toyota. Innan Lexus fanns.

Idag är inte ens de största SUV symbol för någonting, så vanliga är de.

Men idealet ”anspråkslös” lever till synes fortfarande kvar, åtminstone i ett fall, jämfört med Sverige: bilars nummerplåtar. Hos oss kan ju vilken Benke som helst göra som Ranelid och beställa en med sitt eget namn.

När nu nummerskyltarna ska liberaliseras, så att säga, i Japan är det alltså inte människors namn utan städers det gäller. Länge nöjde man sig som tokyobo till exempel med att ha Shinagawa på sina plåtar, om det var dit man hörde. Det är, eller åtminstone var, ett helt osexigt område med en gigantisk järnvägsstation och några hotell.

Men nu slåss andra distrikt i Tokyo (ku kallas de) att få vara med. Fujisan – med hänvisning till berget med samma namn – var ett av de första områden utanför huvudstaden som lyckades få en egen nummerskylt. Nu vill invånare i Setagaya-ku i Tokyo ha en egen skylt, indirekt kan de då visa att de bor i ett välbeställt distrikt.

(På samma sätt var det på landlinornas tid extra fint att ha ett telefonnummer i Tokyo som började på 35 – det visade på en dyr adress.)

Varje distrikt måste kunna visa att 100 000 bilägare vill ha dess namn på sin bil. Vissa, som Shinjuku, har problem med att inte tillräckligt många bilägare bryr sig om det hela.

Och eftersom Japan är ett ordentligt och byråkratiskt land, ska ingen tro att namninsamlingar räcker. Hur ska ägarregistrering gå till om man börjar ändra på registreringsskyltarna? Till vem ska bilskatten betalas? Kan distriktet visa att en egen nummerplåt ger fler turister? Regional utveckling?

Lösningen är därmed given: en specialistgrupp har tillsatts för att utreda saken.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Permalänk

söndag 7 juli

Valfångst eller valjakt? Japan i rättegång

 

I morgon ska Nya Zeeland lägga fram sin syn på valfångst vid den pågående rättegången mot Japan i Internationella brottsmålsdomstolen i Haag. Det är Australien som har anmält Japans så kallade forskningsbaserade fångst och säger att det i själva verket rör sig om kommersiell jakt, ett brott mot internationell lag. Japans sägs ”döda hundratals valar varje år”.

Men en japansk viceminister, som framträdde när rättegången började i slutet av juni, avvisade de australiensiska anklagelserna med orden:

”Vi har ägnat oss åt seriös valfångst för att skaffa viktiga forskningsdata i farliga antarktiska vatten.”

Med farliga vatten syftade han kanske på aktivistgruppen Sea Shepherd som går till angrepp mot valfångare.

Men viceministerns ord hamnar i lite annorlunda dager inför en artikel i tidningen Yomiuri om den japanska organisation som utför forskningen, The Institute of Cetacean Research (ICR). Dess budget kommer enligt artikeln huvudsakligen från försäljning av valkött. Och nu ska det satsas extra mycket på denna försäljning med argumentet att valkött är nyttigt och att det hjälper mot trötthet. Det sägs innehålla ämnen som gör att valarna kan simma lång och djupt trots att de är så stora. Problemet är att färre affärer nu har valkött i sortimentet och att unga inte känner till att man kan äta det.

Man ska försöka entusiasmera inte bara medelålders, som är vana vid valkött från den tid då det ingick i skolmaten, utan också Självförsvarsstyrkorna med motiveringen att soldaterna behöver stamina.

Japan har tillåtelse att fånga 935 minkevalar i arktiska vatten men tog bara 103 2012.

Valkött var i århundraden ett uppskattat och viktigt födoämne i ett land där buddismen gjorde att man nästan aldrig åt kött. Det finns dramatiska träsnitt från 1700-talet som visar hur man med primitiva medel fångar valar.

Numera äts biff- och fläskkött närmast dagligen av de flesta med synliga resultat. Skolbänkarna har för länge sedan bytts ut mot större. På tunnelbanan i Tokyo tornar både pojkar och flickor över 1.75, ja 1.80 upp sig över en svenska på 1.67. För fyrtio år sedan var 38 i skor vanliga för män och 35 för kvinnor. Nu betraktade jag fascinerat den nya generationens 45:or.  Men en del anser inte att ökad längd och skostorlek enbart bero på köttätande utan också på att barnen får växa fritt: det är praktiskt taget slut med att sitta på golvet då benen klämdes ihop under kroppen. Vetenskapligt? Vet ej.

Permalänk

 
stäng