visar: arkiv för augusti 2014

fredag 29 augusti

Premiärministern hyllar krigsförbrytare

Japans premiärminister Shinzo Abe hyllar japanska ledare som avrättades som krigsförbrytare efter andra världskriget. Japans näst största dagstidning Asahi Shimbun avslöjade i veckan att han i april skickade en hälsning till en organisation som varje år anordnar minneshögtider för alla de japaner som dömdes och avrättades eller fängslades för krigsbrott, dels vid Tokyotribunalen 1946-48, dels vid rättegångar i Kina och länder i Sydostasien som Japan hade invaderat.

I sin hälsning säger Abe att de ”offrade sin själ och blev nationens fundament” för dagens fred och välstånd. Han kallar dem martyrer.

Minneshögtiden äger rum i templet Koyasan som ligger på ett berg inte långt från Osaka. Det grundades på 800-talet av Japans kanske största buddistiska lärare, Kobo Daishi, och är en vallfartsort också för andra än anhängare av Shingonsekten. Kring de många tempelbyggnaderna finns tusentals gravar under höga cedrar.

En rad organisationer, bestående av bland annat tidigare militärer, upprättade redan 1994 ett monument här med namn på 1180 personer, alla dömda krigsförbrytare eller avlidna i fängelse före dom. Efter Tokyotribunalen avrättades sju ledare och av övriga åtalade 21 personer fick 16 livstids fängelse. Det heter på monumentet att de dömdes vid Tribunalen ”som vedergällning vid en skoningslös rättegång av ett slag världen aldrig tidigare hade skådat.”

Japan kapitulerade den 15 augusti 1945 efter att ha inlett och fört krig i Kina i femton år och mot USA och de allierade genom attacken på Pearl Harbor 1941 och krigföring i stora delar av Sydostasien och Stilla havets övärld.

Att en japansk premiärminister skickar en sådan hälsning är unikt. Det finns ett skikt av framför allt äldre japaner som förnekar Japans illdåd under kriget. Men ledarna brukar vara något försiktigare. Det händer att de besöker templet Yasukuni i Tokyo där de avrättade ledarnas aska bevaras tillsammans med den av andra, som stupat i japanska krig men då utan utförliga kommentarer.

Hälsningen och den regelrätta hyllningen av krigsförbrytarna bekräftar med råge den uppfattning många har av Abe som inte bara extremt konservativ utan som apologet för Japans krigföring. Han leder nu Japan bort från den berömda och beundrade så kallade fredskonstitutionen genom att utan parlamentets godkännande ha drivit igenom att japanska trupper hädanefter för första gången efter kriget får användas utomlands, genom höjda försvarsanslag och inte minst genom total kompromisslöshet vad gäller de farliga konfrontationerna med framför allt Kina om territorium i form av öarna Senkaku/Diaoyu.

Många ser med oro på vart detta ska leda.

 

Permalänk

måndag 25 augusti

Hatpropaganda mot koreaner FN-fråga

Koreaner i Japan kräver nu via FN att Japan ska stifta en lag som förbjuder diskriminering av och uppvigling mot dem och andra icke-japaner. Ledaren för en människorättsgrupp inom Mindan, en av de två stora föreningarna för koreaner i Japan, Lee Keu-chol varnar:

”Att inte säga ifrån nu är detsamma som att acceptera de främlingsfientligas åsikter.”

Japan och Korea har under hela sin flertusenåriga historia haft nära förbindelser och mycket i Japans kultur kommer från Korea. Japans kejsare har framhållit att en av hans anmödrar var koreansk prinsessa.

Dagens problem har sina rötter i Japans hårdföra ockupation av Korea 1910-1945. Bland annat måste alla koreaner då i sitt eget hemland enbart tala japanska i skolan och ta japanska namn. Under andra världskriget tvingades koreanska kvinnor bli prostituerade för den japanska armén. Många män fördes till Japan för att arbeta i till exempel gruvor.

Trots det stannade många kvar efter 1945, bland annat på grund av Koreakriget och den påföljande delningen av Korea.

Resultatet är att det fortfarande finns något under 1 miljon koreaner i landet, de flesta av dem födda i Japan. De diskrimineras på olika sätt, speciellt om de håller fast vid koreanska namn och går i koreanska skolor. Många inom nöjes- och idrottsvärlden, två områden där också utomstående traditionellt kan slå sig fram, har koreanskt ursprung även om de ofta döljer det.

Men på senare tid har unga, liksom jämnåriga över stora delar av världen, blivit entusiastiska över koreansk populärkultur.

Samtidigt har regelrätta hatdemonstrationer av sällan skådat slag brutit ut, speciellt i stadsdelar med många koreaner i Tokyo och i Osaka. Slagord som ”Döda all koreaner”! har skrikits ut.

Det väcker historiska minnen av händelser efter Den stora jordbävningen i Tokyoområdet 1923. Då spreds det rykten att koreaner hade förgiftat brunnar och en klappjakt med många mord blev följden. Förövarna bestraffades inte.

Japan skrev 1995 under FN-deklarationen mot rasdiskriminering. En FN-panel håller i dagarna på att utforma en rekommendation till Japan om lagstiftning angående hat mot folkgrupp. Men regeringen har hittills inte ansett det nödvändigt att instifta någon lag för att skydda koreaner och hänvisat till att man måste väga det mot yttrandefriheten som finns inskriven i konstitutionen.

Permalänk

torsdag 21 augusti

Hirohitos roll i kriget i ny kejsarkrönika

Krönikan över kejsare Hirohitos liv och gärning har nu, nästan 25 år efter hans död, äntligen blivit färdig. Idag överlämnades den till hans son kejsare Akihito och kejsarinnan Michiko. Eftersom han levde 1901-1989 och regerade 1926-1989 kan man, som en japansk historiker underströk, inte tala om Japans 1900-tal utan att tala om honom.

Kejsare Hirohito, som efter sin död kallas Showa efter namnet på hans regeringstid, är fortfarande kontroversiell. Frågan gäller framför allt vilket ansvar han hade för Japans femtonåriga krigföring, först på kinesiska fastlandet, sedan anfallet på Pearl Harbor och USA samt krig, ockupation och brott mot mänskliga rättigheter i Kina, Sydostasien och Stilla havet.

Det blir också spännande att se om detaljerna kring hans beslut att hålla tal i radion den 15 augusti 1945, där han meddelade det japanska folket att Japan kapitulerade, skiljer sig från vad man hittills har fått veta. Talet måste smugglas ut från kejsarpalatset eftersom en del av de ledande militärerna ville hindra att det sändes och att Japan gav upp.

 En del historiker anser att kejsaren var den som i sista hand var ansvarig för kriget, andra att han underlät att tydligt ta ställning, åter andra att han aktivt deltog i krigsplaneringen. Efter beslut av USA ställdes han aldrig inför rätta.

Många dokument av olika slag, till exempel politikers dagböcker, referat från Tokyotribunalen efter Japans kapitulation och privata vittnesmål är redan kända. Men nu kommer alltså källor som bara hovet haft tillgång till att offentliggöras. Det ska omfatta allt material i dess arkiv och man kan vänta sig ett stort intresse när det görs tillgängligt för allmänheten i mitten av september. Japanska nyhetskällor uppger att inget kommer att censureras.

Kejsarkrönikor handlar inte enbart om politik. De innehåller alla möjliga detaljer om kejsarnas dagliga liv och till exempel dikter de har skrivit, ett tusenårigt måste för en japansk monark.

Också annalerna från kejsare Meijis liv (1852-1912) och kejsare Taishos liv (1879-1926) har publicerats. 

Permalänk

söndag 17 augusti

Edoborgen återuppbyggs till OS?

Tokyo laddar upp inför OS 2020 – och inte bara med idrottsarenor. Nu har det startats en kampanj för att bygga upp borgen från 1600-talet, eller åtminstone kärnan, Honmaru. Tornet har varit berömt sedan dess. Men det brann ner redan 1657, tio år efter det att den väldiga borgen i Edo, som staden då hette, blev färdig. Det finns inte ens några tillförlitliga bilder på hur det såg ut.

Men desto fler lyriska skildringar. Somliga säger att det var vitt, andra att det var svart. Det hade många prydnadstak dekorerade med gyllene drakhuvuden, sågs vida omkring och underströk shoguns makt.

Men Edo hemsöktes ständigt av eldsvådor. Den mest berömda kallas Meireki. Den var inte bara den mest förödande branden då 80 procent av staden förstördes utan utgör också den mest gripande historien. Den förorsakades nämligen av en kimono som eldades upp för att inte förorsaka mer olycka än den redan hade då två flickor dött efter att ha haft den på sig. Brinnande tygflagor spred sig från bålet över staden, eldslågorna nådde borgens torn och ammunitionen som lagrades där med påföljd att tornet rasade. Bara en stenfot återstår sedan dess.

Själva borgen finns heller inte kvar. Istället ligger kejserliga palatset på dess mark. Många andra historiska byggnader har också gått förlorade eftersom Tokyo till stor del utplånats inte mindre än två gånger enbart på 1900-talet, först i den stora jordbävningen 1923 och sedan i amerikanska brandbombningar 1945.

Att bygga upp borgens kärna till OS 2020 skulle kosta enorma summor. Men entusiasterna anser att Tokyo måste ha något anslående historiskt minnesmärke att visa de väntat 10 miljoner besökarna. Många andra berömda borgar i Japan är också nyuppförda kopior, så varför inte i Tokyo?

Därför att det vore absurt menar många. Ett argument är att Edoborgens kärna skulle vara yngre är den nuvarande mest fashionabla turistattraktionen Skytree från 2012 – världens näst högsta torn, 634 meter, en kombination av berömd japansk teknologi och japansk kultur.

 

PS Läs mer om Edoborgen i min nya bok Mitt Tokyo. Historia och kultur (Atlantis 2014)

 

 

Permalänk

onsdag 13 augusti

Skarp protest mot ryska militärövningar

Medan vi i Europa oroligt följer vad som händer i Ukraina protesterar nu Japan kraftigt mot ryska militärövningar i Ochotska havet, närmare bestämt på öarna Kunashiri och Etorofu. De ligger nordöst om en av Japans huvudöar, Hokkaido, och hör till Kurilerna.

Kurilerna har varit omstritt ända sedan 1700-talet när Ryssland och Japan började intressera sig för och kartlägga det ogästvänliga, vindsvepta området. Japan betraktade öarna som sina fram till slutet av andra världskriget när Sovjetunionen ockuperade dem. Sedan dess är de en ständig källa till misshälligheter mellan Japan och Ryssland. Sovjetunionen och nu Ryssland anser för sin del ha rätt till dem. Det har fört med sig att de två länderna ännu inte har slutit något fredsavtal efter Japans kapitulation för 69 år sedan.

Trots det har många försök gjorts att få till stånd förhandlingar. Ingen av parterna verkar dock villig att ge efter en enda tum. Det enda som skett är att tidigare japanska invånare har fått lov att tillfälligt besöka sina släktgravar där.

Handelsförbindelser mellan de två länderna har kunnat upprättas trots oenigheten om öarna. Under  de senaste åren har Japans premiärminister Shinzo Abe träffat Rysslands president Putin inte mindre än fem gånger. Japan är speciellt intresserat av rysk naturgas, inte minst efter kärnkraftsolyckan i Fukushima.

Att Ryssland nu företar militärövningar på Kurilerna med mer än 1000 man och bland annat attackhelikoptrar uppfattas som mycket utmanande i Japan.

Det föranleder naturligtvis också frågan vad avsikten är – speciellt som man kunde tro att all rysk uppmärksamhet är riktad mot väster för närvarande.

Permalänk

 
stäng