visar: arkiv för oktober 2015

onsdag 28 oktober

Ja till samkönade äktenskap

För första gången i Japan kan samkönade par nu registrera äktenskap. Det hände idag i stadsdelen Shibuya. Tokyos stadsdelar är självständiga kommuner.

Först ut i dubbel mening var Koyuki Higashi och Hiroko Masuhara. De hade infunnit sig redan klockan sju i morse i väntan på att kommunkontoret skulle öppna.

Koyuki Higashi är en trettioårig tidigare musikalstjärna i den världsberömda truppen Takarazuka. Den är känd för att alla medverkande är kvinnor.  Musikalerna är kitschiga romantiska operetter med namn som Versailles ros (om den svenske adelsmannen Axel von Fersens romans med Marie Antoinette på 1700-talet). Långa, smala kvinnor spelar de manliga rollerna. Det är mycket rysch och pysch, rosor och rosetter över det hela. Stjärnorna är idoler av stora mått. På sätt och vis motsvarar Takarazuka den ”finare” kabukin, där ju alla roller spelas av män.

Koyuki Higashis partner är en 37-årig företagare. Tillsammans har de redan tidigare stått upp för sexuella rättigheter. De deltog bland annat i ett projekt, Out in Japan, där par och enskilda av många olika slag lät fotografera sig på bilder som lades ut offentligt.

Homosexualitet har i alla tider varit accepterat, för att inte säga vanligt, i Japan. Genom historien har både samurajer och munkar gärna tagit till sig unga pojkar. Samurajer ansåg ofta att kvinnor däremot gjorde dem försvagade.

Men i samband med att västerländska uppfattningar bredde ut sig blev det åtminstone offentligt, och speciellt sedan den amerikanska ockupationen 1945-1952, mindre accepterat att öppet vara gay, och allra mest för kvinnor.

Nu är det från västerlandet som en mera tillåtande attityd breder ut sig. Det går dock långsamt. I en undersökning nyligen tillfrågade ungdomar, som anser sig gay, om de blev diskriminerade. 44 procent sa ja.

Shibuya kommun bryter alltså trenden när det gäller officiell acceptans. Andra kommuner väntas följa efter, åtminstone i Tokyo.

Permalänk

tisdag 20 oktober

Cancer i Fukushima erkänd

För första gången har Japans hälsoministerium gett ersättning till någon som arbetat i kärnkraftverket i Fukushima.

Mannen ifråga kommer att få ersättning för medicinska kostnader eftersom han har drabbats av leukemi.

Katastrofen pågår fortfarande. Nödsituationer uppstår ofta och ingen vet hur situationen slutgiltigt ska kontrolleras.

Hälsoministeriets beslut kommer, vad myndigheterna än säger, att uppfattas som en bekräftelse på vad så många fruktat och misstänkt: att den höga radioaktiviteten i och kring kärnkraftverket förorsakar cancer.

Kärnkraftsbolaget som äger Fukushimareaktorerna, TEPCO, säger att 45 000 man hittills har arbetat med röjningsarbetet. Mannen som fått kompensation hade utsatts för upp till 15 millisievert (mSv) strålning. TEPCO säger att mer än 9 000 man har utsatts för mer än 20 mSv. Gränsen för kärnkraftsarbetare har satts vid 50 mSv. Som jämförelse kan nämnas att en tandröntgen ger 0,01 mSv.

Det är alltså troligt att många fler kommer att kräva ersättning om de blir sjuka. Det blir nu svårt för myndigheterna att neka dem det. Katastrofens omfattning blir allt tydligare och inget slut kan ses.

Hittills har det hetat att det direkta sambandet mellan att ha varit utsatt för strålning och att få cancer är svårt att bevisa eftersom många i vilket fall som helst får cancer. Andra som ansökt om ersättning har  fått avslag.

Det är allmänt känt att kärnkraftsarbetarna utsätts för obeskrivliga faror. De rekryteras, ofta av yakuza, maffian, bland de fattigaste arbetslösa. Dessa skickas in att arbeta i farliga omgivningar ofta utan kunskap om hur de ska skydda sig. Till exempel gick en del in i utrymmen översvämmade av radioaktivt vatten i vanliga gummistövlar.

Också före Fukushima har japanska kärnkraftsarbetare avlidit därför att de inte kunnat någonting om strålning.

Misstron mot myndigheterna vad gäller Fukushima är mycket utbredd. 80 000 människor som evakuerades har mer än fyra år efteråt fortfarande inte återvänt. En del har fått erbjudande att komma hem men vägrar trots att myndigheterna säger att de rensat upp, bland annat genom att ta bort det översta jordlagret. Dessa evakuerade tror inte på att det är ofarligt utan bor hellre kvar i de enkla nödbostäderna eller fjärran från Fukushima.

Speciellt oroade är de som har små barn eftersom dessa är speciellt utsatta. Kontroll av deras sköldkörtlar pågår, men föräldrarna bävar för framtiden.  Det gäller inte enbart sjukdomar. De fruktar också diskriminering av samma slag som de atombombsöverlevande i Hiroshima och Nagasaki utsatts för sedan 1945. 

Permalänk

måndag 5 oktober

Personnummer kontroversiell nyhet

Från och med idag gäller personnummerlagen i Japan. Säreget nog har japanerna inte haft sådana tills nu – och inga vanliga id-kort heller. Till nyår ska alla ha fått sitt.

Staten säljer in konceptet med en glad kanin och namnet My Number (på engelska) och utropet ”totemo benri!” (Mycket bekvämt!). Alla får en 12-siffrig beteckning på ett ID-kort med chip.

Avsikten är, helt naturligt, att få lite ordning. Inte på folkbokföringen, för den sköts sedan mer än tusen år med familjeregister, pappersvägen. Alla är registrerade familjevis, vilket dock kan uppröra dagens feminister: det finns fortfarande något som heter familjeöverhuvud och det tas för givet att det är mannen i familjen om det finns en sådan.

Den främsta avsikten med My Number är att underlätta för skatteväsendet.  Även försäkringskassan och arbetsgivare kommer att få det lättare.

Men liksom i många andra länder finns det opposition. Till och med i Sverige fanns det motståndsfickor. Min mamma, kåsören Kaj i Sydsvenska Dagbladet, till exempel vägrade lära sig – eller använda – sitt personnummer. Till slut kunde hon inte ens få någon lön för det hon skrev. Jag undrar hur det kommer att gå i Japan: nyligen demonstrerades det i Tokyo, en liten oppositionell skara på några hundra personer.

Den djupaste kritiken kommer från dem som säger att personnummer innebär ett brott mot grundlagen och ett intrång i privatlivet.

Andra menar att har man en gång infört personnummer är det ingen ände på vad det kommer att användas till. Mycket riktigt har nu staten börjat tala om att man kan hålla koll på folks bankkonton, ja till och med deras vaccineringar med hjälp av My Number.

Mera omedebara följder oroar alla dem som extraknäcker eller arbetar svart. Faktum är att nästan alla företag i en undersökning nyligen sa att de inte tillåter sina anställda att ha något extra arbete. Lojalitet är en viktig sak i Japan. Men verkligheten är att många måste skaffa en extra inkomst för att klara sig. De arbetar extra i hemlighet.

Till dem som oroar sig hör kvinnor som arbetar på barer. Barer utgör en av de gråa, för att inte säga helt mörklagda, zonerna i Japan. Även om inte alla styrs av yakuza, maffian, och långt ifrån alla barflickor är prostituerade, är det inget hedervärt yrke, hur nödvändig inkomst det än kan innebära för många av dem. Därför får de ofta sin lön i kontanter. Det blir kanske omöjligt.

My Number blir omvälvande, det kan vem som helst räkna ut.

Permalänk

torsdag 1 oktober

Nya OS-grenar, oviss arena

Japan föreslår nya sportgrenar till OS i Tokyo 2020: baseball, karate, skateboard, surfing och sportklättring.

Den bild man i allmänhet har av nya sporter i OS är väl att värdlandet väljer ut något som är speciellt för just det landet, en nationalsport. När Japan senast hade sommar-OS, 1964, blev judo en olympisk gren, till exempel.

Och visst är karate typiskt japansk – fast det kommer ursprungligen från Okinawa som visserligen är japanskt nu men en gång var ett självständigt kungadöme. Politik kommer man knappast ifrån: sedan länge pågår en kamp som förs av Okinawas befolkning mot de amerikanska baserna som förpestar mycket av livet där (samtidigt som de ger arbetstillfällen). Japans regering kritiseras kraftigt för att inte stå på okinawabornas sida. Kanske är karate ett försök att skörda några poäng på de tropiska öarna?

Men olympiakommittén i Tokyo har också andra syften med valet av nya sportgrenar: att försäkra sig om många besökare. I synnerhet unga besökare. Man kan se det som en utvidgning av satsningen på Japans soft power i form av manga, anime och Tokyo Game Show. Skateboard, surfing och sportklättring borde borga för det.

Det behövs lite framgångar i planeringen nu. Den pinsamma historien med loggan, som dragits tillbaka efter anklagelser om plagiat, är nog så illa och har inte lösts ännu.

Men ett ännu mer gigantiskt problem är huvudarenan. När det stod klart hur astronomiskt dyr Zaha Hadibs musselliknande skapelse skulle bli satte ju premiärminister Shinzo Abe ner foten och bestämde att hela bygget skulle ställas in. Nu återstår fortfarande att se vad som ska byggas på platsen för det rivna, älskade gamla stadion mitt inne i Tokyo.  

Idrottsministern Hakubun Shimomura har bett om avsked vid regeringsombildningen om några dagar för att ta ansvar och andra ansvariga får betala tillbaka en del av sina löner. Men hur den nya arenan ska se ut är det ingen som vet än.

Man är frestad att säga Gambatte kudasai! Kämpa på!

Permalänk

 
stäng