visar: arkiv för november 2015

torsdag 19 november

Staty av sexslav stöttesten

 

En lösning på frågan om de koreanska kvinnor som blev utnyttjade som sexslavar av den japanska armén under andra världskriget har återigen kört fast – och därmed förblir relationerna Japan-Sydkorea ansträngda.

Så sent som den 2 november beslutade Japans premiärminister Shinzo Abe och Sydkoreas president Park Geun-hye att frågan skulle tas upp till förhandling för att relationerna mellan grannländerna skulle kunna förbättras. Det kan tyckas absurt att förbindelserna får fortsätta vara så kyliga när den internationella situationen också i Östasien är så spänd.

Under andra världskriget var Korea japansk koloni. Dess invånare hade utsatts för djup diskriminering och japansk erövring sedan slutet av 1800-talet. Korea blev japansk koloni 1910. Under kriget tvingades många koreanska kvinnor att bli prostituerade för japanska soldater. En del skickades ända fram till fronten. De kallades på japanska för ianfu, trösterskor, eller, mera föraktfullt, för avträden. De fick ofta ta emot många män per dag och blev i princip ständigt våldtagna. Långt efter krigsslutet började deras umbäranden uppmärksammas. En del kom också från andra asiatiska länder. I internationell press kallas de oftast sexslavar.

För Sydkorea har det blivit viktigt att de få som fortfarande är i livet, 47 kvinnor, får upprättelse. Efter kriget blev de i allmänhet föraktade. Nu är de givetvis mycket gamla.

Det första kravet är att Japan erkänner att de var tvångsrekryterade av armén. Vissa japanska ledare har erkänt det, men inte Abe.

Denna vecka satte han upp ett ”minimumkrav” för att lösa frågan. Det förefaller närmast absurt: att en staty av en ung kvinna i traditionell koreansk dräkt som en privat koreansk stödorganisation lät placera utanför japanska ambassaden i Söul ska tas bort. Statyn ställdes upp 2011 och har blivit en symbol för kvinnornas kamp för upprättelse.

Japan har inte ens lagt fram något konkret förslag i förhandlingarna. Det har talats om att en privat japansk fond, Asian Women´s Fund, skulle återupplivas. Den skapades som ett sätt för Japans regering att ge ersättning till kvinnorna utan att det kom direkt från japanska staten, enbart det en säregen och förolämpande konstruktion. Den upplöstes dock 2007.

Ett ännu mindre förpliktigande förslag är att Abe skulle skriva personliga brev med något slags ursäkt till var och en av de 47 kvinnor som fortfarande lever.

Förutom att den japanska regeringens handlande förnedrar kvinnorna och hindrar viktiga relationer med Sydkorea skadar Abe både sin egen image i omvärlden och bilden av Japan. Uppfattningen av Japan som oförmöget att till fullo erkänna skulden för illdåd och brott mot mänskligheten under kriget bekräftas. Den politik han bedriver innebär att Japans möjligheter att agera militärt har stärkts. Det har gjorts eftersom han trots stora folkliga protester har drivit igenom en omtolkning av den berömda och idealistiska paragraf 9 i grundlagen som förkastar krigföring som ett sätt att lösa konflikter.  Det ökar oron för vart Japan är på väg. 

 

Permalänk

fredag 13 november

1300-årig konst räddas

 

 En januarinatt för fyrtio år sedan bröt en brand ut i ett av Japans allra äldsta tempel, Horyuji. Det grundades av prins Shotoku på 700-talet. Bränder i januari är bland det värsta som kan hända i Japan – vinterluften är ofta knastertorr, vinden ofta stark och träbyggnader ofta omöjliga att rädda. Så illa gick det nu inte med Horyuji, UNESCO-märkt som världens äldsta träbyggnad, ett världskulturarv.

Men tolv stora väggmålningar, 3x2,6 meter, skadades.  De föreställer Amithaba Buddha.

Väggarna där de fanns togs bort och ersattes med släta sådana. De skadade ställdes i förvar, där de har varit sedan dess, sedda av ingen.

Men nu har det beslutats att man ska studera dem för att se hur man kan bevara dem.

Det är en mycket omfattande satsning med en lång rad experter engagerade, men så sägs också målningarna representera höjdpunkten av japansk buddistisk konst. Efter branden talade man om en förlust för hela världen.

Undersökningen av målningarna ska ske med senaste vetenskapliga metoder. Det finns fotografier av dem från före andra världskriget men med nya metoder kommer man förmodligen också att kunna se sådana fina detaljer som man varken kan upptäckta med hjälp av dessa gamla foton eller med blotta ögat.

Nu är dessa målningar inte bara av intresse för att förstå mer än tusenårig japansk konst. De har stor internationell betydelse. Man har talat om Japan på 700-talet som slutpunkten på Sidenvägen genom Centralasien och Kina. Studiet av målningarna från Horyuji kommer att ge bättre förståelse för hur pass nära relationerna var. Den buddistiska konsten från den tiden finns bevarad i grottorna i Dunhuang i Kina och i Ajanta i Indien.

En japansk konstvetare säger att det är ett under att man också i Japan på den tiden kunde skapa något sådant som målningarna i Horyuji.

Om allt går väl kanske till och med allmänheten får se dem när resultatet av forskningsarbetet ska presenteras 2019, exakt femtio år efter branden.

Permalänk

fredag 6 november

Posten säker spargris

Denna vecka har gruppen Japan Post börsnoterats för första gången. Det blev succé. Från en första notering på 1400 yen rusade aktien vid ett tillfälle upp till 3350 yen. Det var mumma för Nikkei där handeln i allmänhet och sedan bubbelåren på 1980-talet sällan tar några glädjeskutt. Men så handlar det inte bara om den största introduktionen på börsen på decennier. Det rör sig också om Japans spargris.

Japan Post består av tre bolag. Det var speciellt försäkringsbolaget som noterade högt pris. 

 

När japanska posten privatiserades 2003 blev det något av en chock för japanerna. Mer än i något annat land förlitade sig japanerna på Posten. Visserligen var postkontoren mycket enkla och anspråkslösa. Där jag brukade gå i Tokyo låg det i ett gammalt envåningshus, hade en enkel trädisk med tre nitiska anställda som minutiöst med mall kontrollerade vartenda litet brev så att det inte med en enda millimeter översteg de tillåtna måtten. Då hade man vid en speciell disk fått försluta kuvertet med hjälp av en kletig pensel och något som liknade hemmagjort klister gjort på mjöl och vatten.

Men vi satte alla in våra pengar på Posten, inte för att det gav mycket ränta ens då utan för att det var säkert. Det var så säkert att Posten vid ett tillfälle gick ut till allmänheten och bad efterlevande till stupade soldater i andra världskriget flera decennier efteråt lyfta deras magra dagpenningar. De fanns ju fortfarande kvar på deras konton, ofta bara någon yen per dag (vid detta laget värda kanske femtio öre) och rätt skulle vara rätt.

I själva verket har japanernas ograverade förtroende för Posten som sparkassa varit en av de viktigaste orsakerna till att det inte är så farligt att Japans statsskuld är 230 procent av BNP. Staten lånar av sina egna medborgares besparingar, inte - som vissa andra – av utländska banker.

Inte undra på att japaner nu litar på att också det privatiserade Japans Post är en trygg spargris.

Permalänk

 
stäng