visar: arkiv för december 2015

onsdag 30 december

Vuitton japanskt virtuellt

Det finns de som anser att modevärlden är det mest artificiella man kan tänka sig.

Men de som lever i den går helt upp i det livet.

Det finns de som anser att dataspel är det mest artificiella man kan tänka sig.  Men de som lever i dataspelsvärlden går helt upp i det livet.

Nu ska de två världarna förenas.

”Verklighet och fantasi är ett”, deklarerar Nicolas Ghesquière.

Ghesquière blev 2013 kreativ ledare på modehuset Louis Vuitton. Som motivering till hans utnämning hette det att han förväntades introducera en ”modern, skapande vision”.

Nu verkar han vara på väg att infria förhoppningarna – fast kanske ändå inte som cheferna hade föreställt sig.

Hans radikala idé är att ersätta mannekängen med en virtuell kvinna.

Och inte vilken kvinna som helst.

Ghesquière, som sägs vara ”très techno”, har engagerat den japanske spelutvecklaren Tetsuya Nomura att skapa en fotomodell baserad på hjältinnan Lightning från det enormt framgångsrika datorspelet Final Fantasy hos det japanska spelbolaget Square Enix. Lightning har rosa hår, är skicklig i strid, av en del uppfattad som kallhamrad, kanske rentav en rollmodell för kvinnor som spelar  spel.

Nomura fick i uppgift att visa att virtuella figurer kan vara lika levande och trovärdiga som människor. I åtminstone ett avseende överträffar hon vanliga modeller: hon kan göra hopp och volter som ingen annan.

Det återstår att se om hon lyckas sälja Vuittonväskor. Reklamen ligger redan ute på Ghesquières Instagramkonto.

Julia Hafström kanske får se upp. 

Permalänk

onsdag 2 december

Spöktecknare sörjd

En av Japans mest älskade mangatecknare, Shigeru Mizaki, avled den 30 november 93 år gammal. Nu vallfärdar både barn och vuxna till platser där man redan tidigare firat hans figurer. Många av dem är spöken och andra och överjordiska – eller underjordiska – varelser. Gegege no Kotaro är välbekant för alla japaner.

Japanerna hyser sedan lång tid stor kärlek till spök- och skräckhistorier. På Edotiden (1600-1868) var det mycket populärt med olika slags mysterier och övernaturliga händelser. Författare skrev ner dem och konstnärer gjorde träsnitt av dem.

Det är noga med att skilja på olika slags väsen. Det finns yurei, andar. De förföljer personer som de haft något otalt med före döden. Det finns obake, som skrämmer alla de kommer åt. Och så finns det yokai, sådana monster som kan vara både farliga, roliga och rentav trevliga, som Mizakis Gegege no Kotaro.

Gegege är så trevlig att det till och med gjordes en tv-serie 2010 om Gegege no Nyobo, Gegeges fru. Den handlade om Mizaki och hans egen fru Nunoe. Henne tackade han för att hon satte mat på bordet så att han kunde få göra det han helst ville, teckna (och sova). Serien blev så populär att det kom 3,2 miljoner besökare till Shigeru Mizaki-stigen i västra Japan samma år. Där fick man träffa olika figurer som han skapat.

Mizaki brukade säga att han var lat som en katt. Men han hade inte alltid haft det lätt. Under andra världskriget blev han inkallad och skickades till Nya Guinea, där fruktansvärda strider fördes mellan japaner och amerikaner i djungeln. Mizaki förlorade ena armen och överlevde nätt och jämt under stora umbäranden. Efter kriget drog han sig fram genom att rita bilder till ett slags pappersbio, kamishibai, som var populär på den tiden. Han gjorde en manga som ironiskt hette ”Framåt mot vår ärofulla död” som beskriver vanliga soldaters totala hjälplöshet och känsla av hopplöshet.

Inte heller hans yokai är enbart på skoj. En mangaanalytiker (det finns sådana i Japan) säger att Mizukis yokai-monster ”lär oss att leva med dem som är annorlunda”.  Ett fint slutord och en insikt om att manga inte enbart är något lättsinnigt tidsfördriv för barn. Populärkultur kan vara mer meningsfull är många kanske tror. 

Permalänk

 
stäng