visar: arkiv för augusti 2015

söndag 30 augusti

Unika massprotester mot Abe

Söndagen den 30 augusti deltog enligt arrangörerna mer än 100 000, enligt polisen mer än 30 000 människor i Tokyo i en mäktig protest mot Shinzo Abes regering. Det är den största demonstrationen någonsin sedan studentupprorens tid i slutet på 1960-talet.

Men till skillnad från då gick allt lugnt till.

Deltagarna kom från många olika grupper i samhället, från engagerade mödrar till universitetslärare och studenter. Speciellt glädjande är det att ungdomar engagerar sig i politik. Det har inte varit vanligt de senaste decennierna. Många protestgrupper har bildats de senaste månaderna.

Upprördheten och ilskan gäller Abes politik på flera områden. De har alla sin grund i den pacifism som är så utbredd i Japan sedan kapitulationen som gjorde slut på andra världskriget den 15 augusti 1945.

Abe genomdriver i parlamentet en förändring av grundlagens paragraf 9. Den är berömd som Fredsparagrafen, unik i världen eftersom den förbjuder landet att föra anfallskrig. Enligt Abe ska Japan nu istället bli en ”normal” nation och kunna delta i ”kollektivt” försvar. Det betyder att japansk militär för första gången sedan andra världskriget ska kunna skickas utomlands i strid för att stödja sina allierades trupper. Det i sin tur innebär att Japan kan delta i USA:s krig var som helst i världen. Japan och USA är allierade i ett säkerhetsfördrag sedan 1951.

En annan del av hans politik har redan genomförts. Det gäller pressfrihet. Sedan slutet av förra året har en lag införts som gör det olagligt att försöka ta reda på grunden för säkerhetspolitiska beslut. Journalister och andra som gräver i sådana frågor kan ställas inför rätta och straffas. Som all censur leder det också till självcensur. 

Regeringens motivering är att försvarssamarbete med USA kräver att man måste försäkra sig om att inget hemligt läcker ut.

Det är i sig en historiens ironi eftersom det var USA som författade Japans grundlag och dess skydd för yttrande- och pressfrihet.

Nu oroar en del sig också för att allmän värnplikt ska införas. Det har inte funnits sedan andra världskriget då miljontals män skickades i döden. Japans över 300 000 man starka armé, kallad Självförsvarsstyrkorna, är en yrkesarmé. Kritikerna fruktar att Abes politik med ökad militär aktivitet  kommer att kräva fler soldater.

Också i andra städer, som i Hiroshima och Nagoya, hölls stora demonstrationer.

Huruvida de kommer att leda till någon ändring i politiken är osäkert. Abes regering har majoritet i parlamentet.

Permalänk

fredag 28 augusti

Gerillakrig bokhandel-internethandel

Haruki Murakamis nya essäsamling, ”Romanförfattare som yrke” ges ut den 10 september. Då sätter Japans största bokhandelskedja också igång med gerillakrig mot näthandeln.

När en ny Murakamibok kommer ut brukar det bildas midnattsköer utanför bokhandlarna. Men som i så många andra länder tar internethandeln andelar av deras domäner.

Nu har Kinokuniya, de största av kedjorna, beslutat sig för att gå till motattack med radikala medel. Man köper helt enkelt upp praktiskt taget hela upplagan på förhand.

Boken ska komma i 100 000 ex. Kinokuniya köper 90 000 på ett bräde till sina egna affärer och reserverar 5 000 till mindre boklådor. Kvar blir bara 5 000 ex för nätbokhandlarna.

Kinokuniya har filialer över hela landet. Det legendariska smala högkvarteret i brunt tegel, som jag alltid besöker när jag är i Tokyo, ligger i Shinjuku. Det är ett sju våningars paradis med böcker ända ut på trottoaren, hissar så upptagna att man gör gott i att tänka ut en strategi, till exempel att börja från källarplanet, om man vill få plats, och smala, slitna trappor att trava nerför. Varje våning har sin specialitet. Man kan med andra ord tillbringa hela dagen där.

Numera finns en ännu större Kinokuniya på andra sidan Shinjuku, fem minuters promenad från huvudaffären, sida vid sida med franska lyxvaror, i ett av de exklusiva shoppingkomplex som har vuxit upp där det senaste decenniet.

Man skulle tro att Kinokuniya inte behöver oroa sig. I Japan är inte heller internethandeln med böcker enorm. Men Murakami är. I kombination med den nationella, årligen återkommande förhoppningen att han ska få Nobelpriset i litteratur är det kanske i vilket fall som helst ingen dålig affär att köpa upp förstaupplagan av hans nästa bok.

Permalänk

måndag 17 augusti

Inte nog med ursäkter

Premiärminister Shinzo Abes tal med anledning av att det är 70 år sedan världskriget tog slut i Stilla Havet och Japan kapitulerade efter sammanlagt femton års krig motsågs med stor förväntan inte bara av japaner. Människor i Kina, Korea och hela Sydostasien och Stilla Havets övärld, offer för japansk krigföring och japanska grymheter, hoppades på en djupt känd ursäkt.

Men till och med i Japan kritiseras han för att ha sagt alltför lite.

I det långa talet, som Abe höll den 14 augusti, sa han visserligen att han ställer sig bakom de ursäkter som framförts av två tidigare regeringar på 1990-talet. Men man letade förgäves efter något som tydde på att han uttryckte personliga känslor eller gick längre än de gjort för att uttrycka skuld och ansvar.

Det var speciellt två ord som Abe förväntades ta ställning till: ”incident” och ”aggression”. Högernationalister avfärdar gärna viktiga och fasanfulla händelser under kriget som ”incidenter”, till exempel Massakern i Nanking 1937 då upp till 300 000, många civila, mördades av japanska trupper. ”Aggression” förefaller omvärlden som ett självklart val för att beskriva Japans krigföring, inklusive attacken utan förvarning mot Pearl Harbor 1941.

Men i sitt tal tog inte Abe ställning. Istället sa han:

”Incident, aggression, krig – vi ska aldrig igen använda oss av hot eller våld för att lösa internationella konflikter.”

Det låter kanske bra, men säger inget om det såriga förflutna. Speciellt trovärdiga är orden inte heller vad gäller framtiden eftersom Abe just nu i parlamentet håller på att genomdriva en förändring av grundlagen som kommer att göra det möjligt för japansk militär att vara aktiv utanför Japans gränser. Det kallas kollektivt självförsvar och rör i första hand samarbete med USA:s trupper. Det kan gälla var som helst i världen.

Abe förefaller också stänga dörren för framtiden var gäller ånger från officiell japansk sida:

”Vi får inte göra våra barn, barnbarn, eller mera avlägsna framtida generationer, som inte har något att göra med krig, dömda på förhand att be om ursäkt.”

Bland de många invändningar som framförts angående Abes tal är också bristen på konkreta åtgärder för att läka såren från kriget. Det gäller framför allt de så kallade sexslavarna, kvinnor från bland annat Korea, som tvingades till fronten för att ”trösta” japanska soldater. De har inte fått någon ersättning. Abe hör till dem som förnekar att japanska staten är skyldig till deras livslånga smärta.

Flera andra konflikter, med Kina, Syd – och Nordkorea och Ryssland framför allt, är än idag olösta trots att 70 år har gått.

”Vi kan inte hjälpa att vi undrar varför och för vem regeringen anstränger sig att uttala sig. Dess prioriteringar är helt fel. Ingen annan än Abe själv bär skulden för den eländiga situationen”, skrev Asahi Shimbun i sin kommentar.

Permalänk

 
stäng