visar: arkiv för september 2015

onsdag 23 september

Politisk rapport till förfäderna

I traditionella japanska hem har man en butsudan, ett förfädersaltare. Där finns en liten klocka, som man klämtar med på morgonen för att få förfädernas uppmärksamhet och ett kar med rökelse som man tänder när man ber till dem.

Hos mina vänner familjen Shirai serverar svärdottern alltid en liten skål med frukostris i butsudan innan de levande äter. Det är ett sätt att hedra de döda i många gångna generationer. Det är också för dem man berättar om sorger och glädjeämnen, känner att man får tröst och deltagande. Är det något bra som händer familjen tänker man sig att det ska också glädja de döda. Familjen hör ihop för alltid.

Det är därför inte överraskande att Japans premiärminister Shinzo Abe nu har fotograferats vid sin farfars och sin fars grav med huvudet böjt och händerna samman. Han var där för att rapportera om sin senaste framgång: trots stort motstånd fick han parlamentet att godkänna att Japan kan skicka soldater i strid utomlands för första gången sedan det totala nederlaget i andra världskriget och den villkorslösa kapitulationen den 15 augusti 1945. Han kallar det ”rätten till kollektivt självförsvar”. Japanska trupper ska alltså kunna delta i krig tillsammans med sina allierade utomlands. Det betyder i första hand USA.

Tidigare har Japan med sin paragraf 9 i grundlagen, ”fredsparagrafen”, uttryckligen sagt att man inte för angreppskrig utan begränsar sig till självförsvar inom landets gränser.

Abe farfar hette Nobusuke Kishi. Han var bland annat rustningsminister under Japans krig i Kina, Sydostasien och Stilla havet. Han fängslades för krigsbrott men blev aldrig ställd inför rätta. Efter kriget blev han Japans premiärminister. Hans mål var att genomföra en sådan förändring som nu har skett. Han misslyckades. Inte undra på att hans sonson nu stolt kan berätta vid graven att planen äntligen har förverkligats.

Abes far, Shintaro Abe, var en gång inflytelserik utrikesminister och alltså i högsta grad engagerad i Japan relationer med omvärlden.

Nu säger Abe att han lovat sin far och farfar där vid graven att rädda Japans ekonomi.

Hur upprörda en majoritet av japanerna än är över Abes politik är det en sak de förstår: att han rapporterar till förfäderna. Det faller sig naturligt för så många av dem.

Permalänk

söndag 6 september

11 flyktingar 2014

Japan riskerar inte att syriska flyktingar eller romska tiggare ska ta sig dit, till andra sidan jorden. Trots att båtar med flyktingar från bland annat Afganistan och Burma har nått Indonesien och försöker komma till Australien hör man praktiskt tagit aldrig talas någon som beger sig till Japan för att få asyl.

Under 2014 var ansökningarna för första gången fler än tidigare, men ända bara omkring 4000. Av dem fick 11 stanna. 2013 var det bara 6.

FN:s flyktingkommissariat har starkt kritiserat Japan. Skälen som gäller är etnisk, religiös eller politisk förföljelse.  Att döma av hur få som får ja är bedömningen på grundval av de skälen inte rimlig.

I ett missriktat försök att ändra på grunderna föreslog justitieministeriet i juni att bedömningen istället skulle utgå från om den ansökande hade möjligheter på den japanska arbetsmarknaden – och helt bortse om personen ifråga hade flytt från sitt hemland på grund av förföljelse. Det påstås att de flesta som söker asyl i Japan gör det av ekonomiska skäl.

Men justitieministeriets förslag till nya kriterier fick återigen skarpt mothåll från FN:s flyktingkommissariat. Även japanska jurister ansåg det vara fel att inte alls ta hänsyn till att flyktingar kan behöva skydd, också i det nya landet.

Justitieministeriet ska nu söka råd från alla möjliga institutioner och organisationer. Det kommer säkert att ta sin tid.

Sanningen är att Japan inte välkomnar invandrare. De enda som villkorslöst tas emot är barn och barnbarn till fattiga japaner som utvandrat. Förutom till USA:s västkust och Hawaii tog de sig till Sydamerika. Den som har japanskt ursprung har automatiskt rätt att vara i Japan. Det har faktiskt lett till en viss invandring från Sydamerika men åtföljande problem eftersom dessa sentida ättlingar inte alls är särskilt japanska, inte kan språket och ofta inte vet något alls om japanska förhållanden.  Japanska myndigheterna hade från början heller inte någon beredskap eller kunskap för att ta emot dem.

Det ledde dessutom en gång i tiden till den mycket pinsamma historien då Perus avsatte president Alberto Fujimori flydde till Japan anklagad för brott mot mänskliga rättigheter och för korruption. Japan kunde inte neka honom att vistas i Japan eftersom han tack vare sina föräldrar var japan.

Vad beträffar resurser att ta emot flyktingar visade Japan efter andra världskriget att man mycket väl kan klara av det, också i extrema situationer. Då återvände hundratusentals japanska soldater från fronterna i Kina, Sydostasien och Stilla Havet till det utbombade hemlandet.  Nybyggare som slagit sig ner på 1930-talet i Manchuriet flydde också tillbaka. Några år senare kom ytterligare tiotusentals soldater från fångläger i Sibirien.

Men icke-japaner som länge bott i Japan utsätts fortfarande för diskriminering. Det gäller framför allt ättlingar till koreaner som tvångsförflyttats eller på egen hand emigrerat till Japan under första hälften av 1900-talet när Korea var japansk koloni. De har aldrig blivit assimilerade, vare sig de skulle ha velat det eller inte. En del använder japanska namn för att inte bli diskriminerade, men på senare år har det blivit vanligare att de använder sina koreanska namn. Många har trots allt envist hållt fast vid sin koreanskhet och bland annat placerat sina barn i koreanska skolor.  Koreansk kultur har först på senare år blivit populär bland japanska ungdomar och genom tv-draman – samtidigt som nationalistiska rörelser nu ordnar hatdemonstrationer mot koreaner. 

Permalänk

 
stäng